Välkommen till LF-Seniorerna
- föreningen för LFAB:s pensionärer -
Den sista flytten – en kamp mellan prylar och överlevnad
I början av januari samlades ett förväntansfullt gäng LF-Seniorer i Länssalen på LFAB för att lyssna till en föreläsning med Dag Sebastian Ahlander.
Dag har haft en framstående karriär inom svensk diplomati och har rik erfarenhet av förhållanden kring Finska viken. Han var svensk generalkonsul i Leningrad vid Sovjetunionens fall, han upprättade den första utländska representationen i Estland sedan 1940 och var den ende utländske representanten vid Estlands självständighetsförklaring 1991.
Idag står han här för att diskutera ett ämne som berör många, hur man lämnar sitt hus efter flera decennier, omgiven av släktklenoder och böcker som ingen längre vågar kika på.
– Välkomna till min sista flytt! inleder han med ett brett leende. Dag drar oss, med sin självironi och humor, in i sin värld av kaos, nostalgi och insikter.
Han börjar med att berätta om den första insikten.
– Det är som att gräva sig genom ett lager av liv, där jag hittar allt från uråldriga foton av släktingar som jag knappt kände till en fjärrkontroll som kan styra en TV som inte längre finns.
Vi skrattar och nickar när han delar med sig av sina obekväma stunder, att hålla fast vid minnena medan man försöker tömma en källare kan nästan verka som en livshotande aktivitet.
Dag berättar vidare om stunder när han fruktade att “den sista flytten” skulle bli hans död, men också om hur han i slutänden överlevde dem alla med större visdom.
– Ingen av oss kommer undan, betonar han. Vi har alldeles för mycket saker, och vi vet knappt vad vi har. Ändå verkar vi vara som en generation som har levt i en fest utan slut, och vi vägrar inse att vi måste städa upp efter oss.
Dag presenterar sin bok, “Den sista flytten”, som ett slags handbok för 40-talisterna och deras mammutliknande förråd. Han uppmanar oss att det verkligen är viktigt att förbereda sig för livets olika faser i god tid.
– Att rensa ut och sortera ger oss chansen att leva mer, istället för att tyngas ner av det förflutna. Det blir en tankeställare för flera av oss, som kanske inser att våra egna vindar och källare skriker efter kärleksfullt bemötande.
Föreläsningen avslutas med att Dag bjuder in publiken att omfamna förändring och släppa det gamla, vilket pekar på en underliggande visdom, varje flytt är en ny början.
Kanske handlar det inte om att bara städa ut, utan också om att städa in nya minnen. För vem vet, i en snårig vind eller källare kan en gulnande lapp med minnen av en gammal vänskap ligga gömd, och plötsligt får “den sista flytten” en helt ny betydelse.
Vid pennan
Matti Karhila