Bo Ahlgren | LF-Seniorerna-föreningen för LFAB:s pensionärer

Nyfiken på? – Bosse Ahlgren

Bosse är ny i Styrelsen för LF-Seniorerna. Han valdes in på årsmötet 2024 och är en del av Programkommittén.

Bosse började på Länsförsäkringar Bank år 2000, och förutom en utflykt till Utvecklingsenheten under några år var han på Banken till pensioneringen vid 63 års ålder 2021.

Hur ser du på LF-Seniorerna?

– Jag trivs verkligen som pensionär och är övertygad om att det är angeläget med en aktiv

seniorförening där man kan träffa före detta jobbarkompisar samtidigt som man gör roliga saker tillsammans.

Det är viktigt att vi alla hjälps åt och fångar upp nyblivna seniorer så att föreningen utvecklas och att vi följer med vår tid. Känns också som att vi är ett bra gäng i Styrelsen, och det ska bli kul att börja planera aktiviteter inför nästa år.

Vad tyckte du om att jobba på LFAB?

– Eftersom jag var på LFAB i nästan 22 år är det ju tur att jag kan säga att jag trivdes mycket bra. Att få följa utveckling av Banken från något nästan okänt till en stor och viktig spelare var verkligen en ynnest. När jag gick i pension jobbade jag på Bolagsstöd och ansvarade för kontakterna med bolagen i Region Väst och Norr.

Jag har haft roliga och utvecklande jobb under livet, och tänk att då kunna säga att det allra roligaste jobbet jag hade, var det sista.

Vad gör du när du inte håller på med Seniorföreningen?

– Min sambo Pia och jag bor i en villa i Huddinge, och det blir förstås en hel del gemensamma timmar på hus och trädgård. Våra sedan länge utflugna barn är också en stor källa till glädje, liksom att resa. Det blir oftast i Europa, och Grekland är en favorit. I Sverige står Österlen och då särskilt Brantevik högt i kurs.

– Jag har också några hobbys som säkert kan betraktas som märkliga. Minsta gemensamma nämnare är äldre teknik som är fascinerande. Hobbybilen, en Triumph Stag från 1977, klassar kanske inte in som ”märklig”. Förutom att det är en rolig och härlig bil har den även gett oss många sociala kontakter med andra som har likadana bilar (seniorer faktiskt).

– Lite spetsigare är väl min inblandning i en Motortorpedbåt, alltså ett krigsfartyg, från 1957. Den är 23 m lång och har tre motorer på sammanlagt cirka 5 000 hästkrafter (en vanlig bilmotor är på ungefär 150 hästkrafter) så den är riktigt mäktig.

Veteranflottiljen, som är en samling äldre marinfartyg, håller till på en före detta marinbas ute på Gålö i Stockholms skärgård, och det vi har där är helt unikt. Hur man än letar hittar man inte en sådan samling med levande äldre marinfartyg på något annat ställe i världen. Som du förstår är det också något alldeles extra de gånger vi är ute och kör med dessa klenoder.

– På samma nivå, eller egentligen på betydligt högre höjd, är att jag också genom föreningen Flygande Veteraner är med i resegruppen för ”Daisy”, en flygande DC 3:a från 1943. En strålande vacker silverfågel.

När vi flyger med Daisy några hundra meter över marken känns verkligen historiens vingslag. Hon byggdes för det amerikanska flygvapnet under brinnande världskrig och bland annat släppte hon fallskärmshoppare över Normandie vid D-dagen den 6 juni 1944.

Vi har mycket information från den tiden exempelvis namnen på såväl besättning som hoppare.

Vad vi inte vet är hur de kände, men vid varje flygning känner jag en stor ödmjukhet inför vad de gjorde och den betydelse det fick för oss. Vid resorna med Daisy har jag också fått möjlighet att se och uppleva sådant som man aldrig annars skulle varit med om, både inom flyg och andra områden. Ett exempel på det är att, vid ett tyskt flygmuseum, flyga med i ett amerikanskt skolflygplan från 30-talet, vilket är det gula planet på bilden till höger. Tillsammans med en tidigare kollega, Börje Thelin, har jag också besökt Normandie vid 70-, 75- och 80-årsminnet av D-dagen. Senaste gången var alltså i år. Det är en resa och upplevelse som verkligen spänner över hela känsloregistret.

Ja, det var ju lite annorlunda…

– Jo, men samtidigt kan man säga som vi på LF gjorde i reklamen för ett gäng år sedan: ”Det hänger liksom ihop”. LF-Seniorerna, Veteranflottiljen och Flygande Veteraner är för mig i grund och botten ett uttryck för samma sak: Att vilja göra roliga, intressanta och lite annorlunda saker, och att göra det med människor man trivs ihop med. Det är ju dessutom
enklare när det inte finns tidstjuvar i form av arbete…

Jaha Bosse, då har vi bara den där frågan som blivit obligatorisk här på Nyfiken på kvar?

Om du var ett djur vilket skulle du då vilja vara?

– Med mitt namn kan svaret inte bli annat än en BoA. Förstås också trevligt att kramas även om det känns som överkurs att krama ihjäl någon.