Välkommen till LF-Seniorerna
- föreningen för LFAB:s pensionärer -
Hemma-hos reportage – Hallwylska palatset
Vi var 29 LF-Seniorer, varav 90% damer vilket kanske bekräftar tesen om de så kallade ”kulturtanterna”, som besökte Hallwylska palatset på Hamngatan 4 i slutet av september.
Byggnaden har fem våningar och 40 rum så det kan nog klassificeras som ett palats. Palatset
uppfördes i slutet av 1890-talet av en schweizisk adelsman Walther och hans arvsrika hustru Wilhelmina von Hallwyl.
Wilhelmina var framåt när det gällde bekvämligheter i huset, centralvärme genom att vatten värmdes i källaren och spreds via inbyggda kanaler i väggarna till de olika rummen. Då det var koleldat bidrog det till en viss rökighet i tilluften. Badrum med dusch och varmvatten. Vattentoa installerades 1913. Elbelysning i rummen. Mathiss mellan köket och matsalen. Elektrisk hiss.
Wilhelminas far, som hade gjort sig en förmögenhet på träindustri, avled 1883 och paret ärvde då en ansenlig förmögenhet. I Wilhelminas fall blev det starten till att köpa upp antikviteter, konst, porslin, vapen, möbler mm.
Wilhelmina skulle kunna ha platsat i ”Extreme collectors” med den skillnaden att hon samlade på allt samt att varje pryttel noggrant katalogiserades i totalt 78 liggare. Hela arbetet tog 50 år och man använde arkitektstuderanden att sitta och teckna av samt plita ner beskrivningar på alla föremålen, varenda pinal, toalettsaker, spel, leksaker, köksprylar, ja allt.
Detta maniska samlande finns nu att beskåda i flera av palatsets många rum, bland annat 900 delar kinesiskt kolonialporslin från 1700- och 1800- talen samt en del föremål så gamla som över 2000 år i Kinarummet. Porslin – ca 500 objekt - från nästan alla europeiska tillverkare från 1800-talet i Porslinsrummet.
Ett hundratal tavlor från holländska och flamländska konstnärer, med blandat kändisskap, bland andra den flamländske renässansmålaren Bruegel som kunde skådas i Galleriet.
En kuriositet: Wilhelms tofflor finns att beskåda i parets sängkammare och de verkar ha inspirerat ”Happy Socks”.
Värt att nämna är att en av våra medlemmar – Fredrik Kronberg – har koppling till Hallwylska då hans farfar – Julius Kronberg – har målat porträttet av Wilhelmina samt kopierat ett hundratal tavlor på grevens släktingar. Originalporträtten medfördes från Schweiz vid flytten till Sverige. Vid Walthers död sändes tavlorna tillbaka till Schweiz efter att Julius Kronberg kopierat dem. Det är alltså kopior som vi ser i stora trapphallen, originalen finns någonsstans i alplandet! Vill man fördjupa sig i Julius Kronberg så finns hans ateljé på Skansen.
Wilhelmina och Walther von Hallwyl avporträtterade av Julius Kronberg 1895.
Rummen, de vi fick se, var utsmyckade med gobelänger, guld, reliefer i marmor, maffiga möbler allt i högsta kvalité. Som exempel på kvalitétstänket så är den stora entretrappan i marmor rakt igenom att jämföras med motsvarande trappa i slottet men är delvis fake!
En eloge till guiden Karin som var inspirerande och ”lagom” informativ!
Efter visningen var det lunch på museets restaurang på innergården, fanns dock segelduk spänd över samt värmelampor vid borden. Maten var god och vinet (Chablis och Malbec) tyckte vi om!
Vid pennan Anders Lagerlöf Foto Lena Forsberg