Vilka kontraster!

Lite för tidiga, vilket är vanligt bland oss 70-plussare, fick vi vänta utomhus i en råkall och mörk novemberkväll för att bli insläppta till vår romprovningslokal. Vilken kontrast till det som väntade oss! En imaginär karibisk värld full av sol, värme och med avspända och glada LF-Seniorer.

Vi befann oss i en trevlig källarlokal som gjord för samkväm typ vin/romprovning och huset var av äldre datum, ja så gammalt att man nästan väntade på att Bellman skulle dyka upp med sin luta.

brittisk eller fransk karaktär. Vi fick snabbt lära oss att Strohrom som man drack med Coca-Cola i Österrike under sin skidresa på 60-talet inte tillhörde romfinsmakarnas favoriter och är nu tack och lov tagen ur produktion!

Det sniffades, tittades på färg och sniffades igen och ändå kunde vi inte klara av att avgöra vad det första glasets innehåll kom ifrån. Smaken var spritig och många gissade på brittiskt ursprung men där hade vi grundligt fel.

Till slut tror jag alla enades om att det sista glasets innehåll var det godaste. Typiskt nog var den rommen också den dyraste. Vilka sybariter vi visade oss vara! Att just denna rom kom från ett ganska skruttigt land i Mellanamerika var oväntat. Vem hade gissat på Guatemala?

Bra rom görs på sockerrör och glöm det där med att göra rom på sockerbetor från Gotland. Den går nog att dricka men då är det nog i första hand yrseln man är ute efter.

Högljutt i lokal med ganska dålig akustik men med utmärkt guide och glada seniorer.

Vid pennan

Jörgen Brandt